Sea Wall
“She had us, both of us, absolutely round her finger. Fundamentally she achieved this through the way she looked at us. It shouldn’t have been a surprise that the way she moved her head to one side should leave me basically on my knees or more akin I should say to a slightly tepid pool of, just, water but what was more surprising was the effect it had on him.”
Igår kväll så såg jag Sea Wall som är en kortfilm på 34 minuter med endast en skådespelare vid namn Andrew Scott som spelar 'Alex'. Hela filmen är en monolog då den enda scenen är när Alex pratar med kameran om sina minnen.
Sättet han beskriver allt och de gånger då han pausar för att ta in varenda detalj är så mänskligt. Från filmens början till slut hade man glömt att Alex inte fanns, och att mannen framför en är en skådespelare. Det är en väldigt rörande och känslosam film om livet och kunskapen om att veta. Det är berättelsen om en man som är trasig inombords, och det är först när han nämner det som man verkligen kan se hålet som slukar honom hel.
Jag rekommenderar filmen till varenda själ där ute. Filmen finns att ladda ner här http://www.seawallandrewscott.com
Everything must come to dust
©ValeriaValdes
Cover me in rag and bones
©ValeriaValdes
Anonyma komiker
Vad gjorde jag en helg som den som då var förutom att vara lite småsjuk och sedan bli REJÄLT SJUK på måndag därefter?
Jag gick på standup! Turnén med Anonyma Komiker tog ett stopp i norrköping och med komiker så bra så var det något jag vägrade att missa. Fjärilarna från 2008 kom tillbaka och det hela kändes som om att jag åretförenades med en gammal vän.
Helvete, måste se till att gå på mer stand up.
Nog var det fint med ett fyllt skandiateater, en trevlig syster vid sin sida samt roliga komiker på scen. En bra show levererade varenda en, samt så fick jag även till en bild med mina två första favorit komiker. Så vad mer kan jag säga? Stand up gör mig så hemskt glad, flera dagar efteråt. Att jag har gått så många månader utan någon viss humorföreställningen är rena vansinne.
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaawyeaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah
Jag gick på standup! Turnén med Anonyma Komiker tog ett stopp i norrköping och med komiker så bra så var det något jag vägrade att missa. Fjärilarna från 2008 kom tillbaka och det hela kändes som om att jag åretförenades med en gammal vän.
Helvete, måste se till att gå på mer stand up.
Nog var det fint med ett fyllt skandiateater, en trevlig syster vid sin sida samt roliga komiker på scen. En bra show levererade varenda en, samt så fick jag även till en bild med mina två första favorit komiker. Så vad mer kan jag säga? Stand up gör mig så hemskt glad, flera dagar efteråt. Att jag har gått så många månader utan någon viss humorföreställningen är rena vansinne.
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaawyeaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah
